-

Jag tror nog inte att det här är min grej riktigt. Eller så är det det. Jag vet inte riktigt. Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag. Kanske drar jag vidare någon annanstans. Vi får se hur det blir.


Källa.

We are losing
We are fading
I know its hard

Losing all
Our memories
I promise

I wont forget
Please dont
Forget about me

Im still here
Please dont forget
As if

I wasnt
Even there
By your side

I never thought that it would end up like this. I can't believe you had those feelings for me, when I did too. But you were the first one telling me. I was so scared of telling I was in love with you, I was scared beacuse I didn't wanted to destroy our friendship. As always I'm the one hearing it, and not the one telling it. I'm so happy that we both felt this way. But I'm also scared. I never thought it would end up like this. I was too scared of being prooved wrong that I didn't had the courage to hope for it to be me.


Källa.

Jag råkar känna mig lite ensam bara. Sådär ensam, när det gör ont. När man inte vet vad man ska göra, för att saknaden gör så ont. Sådär ensam känner jag mig. När det gör för ont, egentligen, fast man försöker att övertala sig själv att det nog inte är så farligt ändå. Jag tror jag är på väg neråt igen. Men jag vill verkligen inte, jag vill ju vara glad. Jag vill inte sakna. Jag orkar inte sakna, inte än.


Källa.

Jag balanserar
På en
Skör tråd

Och du
Håller i
Andra änden

Så snälla
Släpp inte
Då faller jag


Källa.

I really don't want to lose you. I need you. Please stay, just for today. I know I'll never be able to let you go. And I'm sorry for that. I really am.


Källa.

When night falls, and the stars are visible at the sky, far, far away. That's when I grab my pen, take my paper and start writing. I always end up with something that I'm happy with. Writing makes me happy. That's why I love those nights.


Källa.

Utan dig är jag
Ensam
Att jag hängt upp

Hela mitt liv
På dig
Är ofattbart

Jag lovade ju
Mig själv att
Aldrig låta det ske

En andra gång
Men här står jag nu
Fullkomligt

Beroende
Av
Dig

Somedays, I wonder where you are. I wonder where I can find you, beacuse it's impossible to find you in my dreams. I've tried so hard, but it doesn't work. Now that I know you're not in my dreams, could you please tell me where to find you? I'm in desperate need of you, even though I don't even know who you are. I'm in a desperate need of someone.


Källa.

Vattnet är kallt, sluter sig om mig, som om jag befinner mig inuti en bubbla. Det är ljust, solljuset kommer in genom de små springorna i bubblan. Trots det sä finns det inget vatten, inte där. Jag sträcker fram handen och rör vid den sköra, genomskinliga bubblan som jag befinner mig i. Jag kan svagt se min spegelbild i den, i vattnet på andra sidan. Vattnet är klart, och fiskar i alla möjliga färger skymtar längre bort. Jag försöker röra dem, men kommer inte en millimeter närmare, även fast jag försöker. En gul fisk med vita ränder, med en sådan där sjöhäst-mun, kommer mot mig. Simmar precis på andra sidan. Jag rör försiktigt med fingertopparna, bara skiktet av den sköra bubblan är emellan oss. Aldrig har jag känt mig så levande som nu, med allt så nära. Vattnet bara några millimeter ifrån mig, men ändå så långt borta, så omöjligt för mig att nå.

Det är tyst, men trots det inte ensamt. Jag känner mig inte alls ensam, jag är ju där, i havet. Med glimtar av solljus och fiskar som sällskap. Den gula fisken med vita ränder försöker smaka på mig, eller kanske på bubblan, jag kan inte avgöra vilket. Jag flyttar mig närmare och sätter mina läppar mot den, och ler. Den ser nyfiken ut, försöker komma in. Men jag vet att jag inte kan släppa in den. Inget kan jag släppa in, i min vattentäta bubbla. För om jag gjorde det, så skulle jag drunkna. Inget kan komma innanför min vattentäta bubbla. Men jag kan uppleva det lika bra som någon annan. Jag ser på luftbubblorna som fisken skapar, de seglar upp mot vattenytan, långt där ovanför. En för en seglar de upp mot ytan, medan jag och fisken fortfarande befinner oss här nere. På varsin sida av en vattentät bubbla, ovetandes om omvärldens existens.


Källa.

En dikt by moi.

Jag går förbi
Våra platser
Jag minns

Vartenda ett
När vi sprang
Där i gräset

När vi klättrade
I det där trädet
Så länge sedan nu

Jag går i
Våra minnen
Minnen av dig

Jag har vant mig nu
Jag vet att det
Blir aldrig mer än så

Men ändå
Så gör det ont
När jag går

I våra minnen
Och varje gång
Tänker på dig

It's when the sun goes up and reaches the rooftops, that I realize that it's you I've been waiting for, all night. And why I still can't see you is still a mistery. Maybe it wasn't you I was waiting for, after all. Maybe you're not enough for me. But tonight, I don't need no other. I just need you, someone to keep me company when I'm scared at nights. Someone to hold me tight when it's dark outside. And this night, it happend to be you.


Källa.

En dikt by moi.

Sometimes I wish
That you would
Just hit me

Hit me hard
So that it felt
I want you to hit me

Instead of saying those words
Instead of telling me
How stupid and hopeless I am

Could you please
Hit me instead
Of saying those words?

When you hit someone
It hurts
When you say something

It hurts
But the pain
After getting hit

Goes away
The pain
After hearing

Those
Words
Doesnt

En novell by moi.

Jag satt lutad mot en stor ek, och dess löv låg prydligt på marken bredvid mig. Kylan gjorde mina händer kalla som is, men jag försökte att inte bry mig. Löven var sköra av frost, och det glittrade om dem i morgonljuset. Min röda mössa, som var något för stor, hade halkat ner lite. Jag passade på att rätta till den, även om jag inte brydde mig egentligen.
Det var tyst och lugnt, bortsett från två fåglar som bråkade om en gren som låg på marken. Jag kunde höra Nereas röst mellan träden. Jag visste att hon kom allt närmare mig, jag såg henne framför mig. Hennes mjuk-gröna ögon och pojkaktiga, blonda kortklippta hår. Hennes rosiga kinder och stora leende, iförd en jeansklänning. Barfota. Jag strök handen genom hennes korta hår, kysste hennes iskalla panna varm. Se henne le mot mig. Sådär som hon alltid brukade göra.
Bara för att öppna ögonen och inse att hon är borta. Som så många gånger förr.